Tool on fleek

Det har nu gått 1,5 månad sen jag har slutat skolan. Sen jag har börjat andas, frisk luft. Sen jag inte har haft diarré (ursäkta språket). Sen jag sover som en stock. Sen jag äter som ett djur.

Det är ett mirakel vad tiden kan göra, bara man ger tiden tid. (Hoppas ni förstår vad jag menar)
Allt har sin tid, allt kommer i din tid. Den jobbigaste delen är att vänta på att den tiden ska komma.
Idag, har den tiden kommit. Jag mår bra, jag trivs, jag skrattar åt honom, åt dem, åt alla mobbare.
Ni vet den känslan när lugnorna fylls med skratt och man känner att man kommer att explodera av skratt? Den känslan!
Ni har ingen aning hur mycket ni har hjälpt mig, alltså ni läsare. Vilket hopp ni har gett mig, vilka ord och meningar ni har skrivit till mig. Inget skit, inget hat, bara det bästa.

Tiden som har gått efter avslutningen har hjälpt mig att inse vad som verkligen har hänt. Ibland tänker jag att det kunde sluta riktigt illa med mig. Jag är tacksam varje dag att jag mår bra och att jag har det bra.
Det viktigaste rådet som jag kan ge er är nog att ni ska stå på er, försvara er, och låt aldrig någon kränka er!

Och till dem som mobbar och tycker det är roligt, nu när skolan börjar igen.. Skruva av era huvud och spela fotboll med den. Om det nu duger till ens det!

Och ni som står och är väldigt insatta i vad som händer, gå inte på toa, stirra inte i mobilen, måla inte naglar, utan reagera. Speciellt ni som är "populära". Er "popularitet" kanske kan påverka mycket.. Om ni inte nu är rädda att stans snyggaste killar ska igga er.

Och du som mobbar folk, barn, ungdomar, du lever i ett land där vården är gratis och bra.. Så varför inte boka en tid och undersöka dig?


Egentligen vill jag bara tacka er alla som har varit och fortfarande är sådan stöd för mig! Allt annat spelar ingen roll! Älskar er, alltså mina läsare!

buddhah.blogg.se

Bloggen handlar om seriösa, och roliga saker, om hur vi ungdomar har det idag. Börja läsa annars missar du vääääldigt mycket;)

RSS 2.0