Till dig som mobbar -mobbare.

Vanligaste orsaken till självmord bland barn under 15 år är bla. mobbning. Döden är för alltid, och inte bara några ögonblick. I genomsnitt är det var 8de dag, ett barn begår självmord i Sverige!!! Vill du vara anledningen till att någon tar sitt liv? 

Var är ni idag som har drivit dessa barn till döden? 
Vad gör ni idag? 
Har ni det bra? 
Sover ni bra?

My bullying story - Elsa

Hej, mitt namn är Elsa och jag är 15 år. Jag var mobbad från 2015 till 2016. Jag vill gärna dela med mig min story. Jag delar inte den föratt hänga ut eller något utan av samma anledning som Hanna.. Jag tycker att man ska dela med sig av story och att man ska hjälpa andra. Detta handlar om hur jag ville tillslut dö och hur Hanna kom just då. Det handar om hur jag hittade min escape i Hanna. 

Allting började 2015. Jag började i en ny skola eftersom vi precis hade flyttat till trelleborg. Jag hann inte ens se mig omkring innan allt hat började. Dagligen fick jag höra att jag är ful, tjock, äcklig, att jag inte borde finnas, att jag borde begravas, att folk inte kunde gå förbi pga mig. Mitt självförtroende blev bara värre och värre. Jag visste inte hur man skulle bygga upp självförtroende. Och jag hade bara en vän, Tuva. Ungefär vid augusti 2015 började allting med mobbningen. Det var tjejer som mobbade mig. Min familj gjorde allting dem kunde men ingenting hjälpte. Skolan sa mmmm dem är avundsjuka. När killar började gå på mig så sa dem "dem är säkert kära i dig". Jag höll käften hela tiden. Jag blev kallad för jävla sockergris varje dag, dem frågade mig vad jag äter, att inte ens "donken" kan ersätta mig..  Tillslut började jag skära mig föratt jag trodde att det hjälpte något? Och det gick så långt att jag tillslut bestämde mig föratt ta självmord.. Men innan det så satt jag i kanske någon timme och säkte runt på internet, jag sökte på mobbning. "Mobbning, mobbad, mobbare.." Och då gick jag in på Hannas blogg. Jag började läsa inlägg om mobbning, om hur man inte ska skada sig själv, om hur man inte ska bry sig om vad andra tycker och tänker. Om hur man inte ska ta sitt liv, eftersom ens liv är mer värt än de dåliga sakerna. Jag läste om hur man ska säga tillbaka, säga ifrån. Och jag bestämde mig då att sluta. Jag bestämde mig föratt inte ta självmord och att sluta skära mig själv. Och så blev det. Jag beslutade att ändra på min attytid och att våga säga ifrån och inte igga. Och så blev det. Jag mådde mycket bättre. Jag insåg också att, när man skär sig så tror man bara att det blir bättre men att det egentligen inte blir det, precis som Hanna säger. Jag tog inte självmord pga Hanna. Hanna är orsaken till att jag lever idag. Men en sak fattade inte jag. Varför skrev Hanna om mobbning? Vem var hon? Var hon känd eller? Så jag läste vidare på hennes blogg. Och efter några månader börjar jag se att Hanna är mobbad. Jag visste inte på vilket sätt eller varför. Jag läste när folk skrev "han har inte ändrats lita inte på han" till Hanna, jag tänkte "wtf? vad är detta? vem är han och vad är detta ens?". Efter inte så lång tid så började anonyma skriva på Hannas blogg om händelser som hade hänt osv. Jag läste även när mobbaren skrev till Hanna på bloggen, fina saker. Då fattade inte jag vem han var, jag trodde han var en läsare eller någon vän. Idag inser jag att han är typ en trogen läsare, han prenumenererar på Hannas blogg typ, fortfarande. Hur jag vet det är föratt jag ser på olika medier, och hör "live" fraser som kommer från Hanna osv. Då insåg jag att hon är mobbad, annars följde jag bara strömmen och skrev var stark osv för jag visste inte vad som pågick. Under den tiden så sket jag i mitt liv, skolan, jag sket i om jag var mobbad eller inte. Jag brydde mig bara om Hanna, hela mina dagar handlade om Hanna, jag var och är fortfarande inne på Hannas blogg 24 timmar om dygnet. Och av det mår jag bra. Jag mår bra av Hanna, för hon är den bästa förebilden man kan ha. Jag började fråga runt folk som jag kände om vilka som går på den skolan Hanna gick på, vem dem är vän med, om dem vet något om henne, för jag ville verkligen veta ALLT om Hanna! Och jag fick reda på så mycket... Väldigt goda saker, men också väldigt dåliga. Dåliga saker som personer hade gjort mot henne och gör, mest mobbaren men också anhängare och annat folk. Sen kom tiden då saker och ting börjades skrivas på ask, och visst hat skrevs av själva mobbaren, och sen kom bilder på mobbaren. Så jag vet precis hur mobbare ser ut. Sedan så började jag skriva mer och mer till Hanna på bloggen. Jag läste hennes långa inlägg om mobbning, och mitt självförtroende bara växte. En gång har jag sett hur mobbare går på Hanna, och då ringde jag faktiskt polisen och anmälde och då frågade dem om jag hade bevis och då säger jag såhär: "bevis? hur bevisar man depression & ångest, hur bevisar man att man mår psykiskt dåligt pga en annan människa?". Och då säger dem "tyvärr finns det inte bevis så vi lägger ner detta" och jag säger dra åt helvete och lägger på. Dagen innan Hanna publicerar sin story så kan jag inte sova av spänning. Och när den väl kommer ut börjar jag gråta redan då hon nämner att hon står själv andra termin i FEMMAN. Hanna var alltså 11 år.. 11 FKN ÅR. När jag läste om hur hon blev misshandlad började jag få ångest av gråt. Min mamma fick trösta mig och ge mig ipren för jag fick huvudvärk, hon hade aldrig sett mig så. Det kändes som om jag fick nervsammanbrott. Jag såg och ser Hanna som en bästavän, och jag kunde inte fatta att hon gick igenom sånt och svarade "jag mår bra, själv då?" på varje jävla kommentar. När jag såg bilderna på Hanna i inlägget såg jag hur dåligt hon mådde. Man ser att hon knappt har ork att hålla mobilen i handen och att le, man ser sorgen som skriker efter hjälp i hennes ögon. Jag var förkrossad. Jag fattade inte hur Hanna hade klarat sig. Min story handlar egentligen om hur jag upptäckte en sådan fin person som Hanna att jag tillslut slutade bry mig om allting och alla och bara hade koll på Hanna. Man kunde stå och snacka med mig men jag lyssnade inte. Jag tänkte bara på Hannas inlägg, hur hon mår. Och det hjälpte mig så jävla mycket. Jag ser Hanna i allting. Om någon säger mobbning tänker jag inte på det som hänt mig utan jag undrar konstant då hur Hanna mår, jag tänker på hennes story. Om någon säger apelsinjuice tänker jag på om Hanna gillar det. Och ja, jag hittar Hanna i det minsta lilla. Tillslut efter 1 år hjälpte Hanna mig att byta skola och det är jag stolt över. Jag är så jävla glad att jag har henne i mitt liv. För utan henne hade jag varit ingen. Heh, idag när jag läser det inlägget "från en apa till en annan" eller ja telletubbies inlägg skrattar jag. För alla dem läser allting Hanna skriver. Dem tar förfan efter Hanna så himla mycket, allihopa. Och jag är glad idag föratt Hanna är glad. Jag kan inte vara ledsen längre om Hanna inte är det. Jag älskar henne så himla mycket. Hon är min bästavän. Och ni som är utsatta för detta, Hanna älskar er och tror på er så snälla ge aldrig upp!

Jag loggar ut😂

Vilken ska jag lägga upp på bloggen? Vad tycker ni? 😂😂😂

Ha en fin dag och ta hand om er💗

buddhah.blogg.se

Bloggen handlar om seriösa, och roliga saker, om hur vi ungdomar har det idag. Börja läsa annars missar du vääääldigt mycket;)

RSS 2.0